Upprop

Jag tänkte hålla ett upprop. Om du läser detta, skriv en kommentar. Förstapris är en hemlig virtuell låda.

Jag och datorspel

Vad är mina intressen? Som ni förstått om ni läst tidigare inlägg, så är seriertidningar ett av dem. Det lägger jag mycket tid på. Andra saker som fyller upp min fritid är film och spel. Tänkte lägga till sex (hej alla som googlat hit av misstag), men det är väl inte så mycket intresse som ett fundamentalt behov. Dessutom så vill jag inte skriva om det här, eftersom jag inte vill ge er killar som läser detta komplex för något.

Låt mig återgå till mina intressen, den heliga treenigheten serier, film och spel. Jag har skrivit lite om serier tidigare och tänkte nu nämna lite om spel, mer precist om underkategorin, datorspel.

Den typen av spel är en ganska ny företeelse för mig. Innan 2004 hade jag knappt spelat alls. Jag spelade lite med min gamla Commodore 64. Sen när PC:n kom har jag ju provat på en lite grann, som Civilisation, Diablo o säkert några fler, men tröttnade på allt väldigt snabbt, så det räknas knappt.

Det första spel jag spelade ordentligt var Hattrick. Kanske inte ett sånt spel man i första hand tänker på när man tänker datorspel eller man kanske inte borde räkna det som ett sådant heller, men eftersom det är jag som bestämmer här så räknas det. I början på seklet startade jag ett lag och tillbringade mycket av min vakna tid till att administrera laget, se på matcher, läsa om Hattrick och diskutera Hattrick. Det har nu legat nere några år, men jag har fortfarande laget kvar. Ibland loggar jag in och fixar lite med mitt lag, det fantastiska Tequila FC .

Lyssna...hör ni...det är historiens vingslag.

...

Ok, nu har jag torkat tåren och är tillbaks.

När jag började veckopendla 2004, så tänkte jag att istället för att stirra in i väggen på vardagskvällarna helt själv, så investerar jag i ett Playstation 2. Det gjorde jag aldeles rätt i. Mycket roligt var det.

Ett o ett halvt år senare så provade jag World of Warcraft och det var kul. Såpass kul att jag fortfarande spelar det. Dock så är jag en väldigt casual spelare. Spelar inte många timmar per vecka. Har bara en enda karaktär vid lvl 70 och det tog lång tid att komma dit. Fantastisk nog har jag inte tröttnat ännu. Periodvis kan intresset gå ner lite, men jag är kvar.

Jag tänkte skriva mer om både Playstation och om World of Warcraft. Jag ville bara ge en bakgrund, så att alla som läser (jag och kanske min flickvän) vet var jag kommer ifrån spelmässigt.

En ny länk

Jag håller egentligen på att skriva en helt annan post, men såg precis att jag måste iväg, så jag hinner inte slutföra. Ni vet vad det betyder...? En slölösning!! Jag postar...DAGENS LÄNK!

Ytterligare en serie som jag följer, Looking for group. Ni undrar kanske hur många serier jag egentligen följer. Undra på ni. Om ingen specifikt frågar det i en kommentar, så kommer jag nog aldrig att avslöja det.

Looking for group är en fantasyserie som till en början nog skulle utspelas i WOW-miljö, men jag har en känsla av att den gått lite från det. Den har ju kvar Blood Elfs, Tauren och odöda warlocks, men ändå känns det som om den gått lite från det ursprungliga. Det är ändå en intressant serie. Den innehåller en hel del humor, men kan faktiskt bli allvarlig stundtals.

En bra sak med denna serie, liksom de tidigare jag länkat, är att formatet är lite större. varje avsnitt är som en hel serietidningssida, istället för det vanligare webserieformatet, stripen, som bara har en rad med max tre serierutor. Det blir mer innehåll per avsnitt och historien flyter på mycket bättre (och snabbare).

En sak till innan jag går...Be careful out there.

Musik i mitt huvud

Den här veckan har varit tung och det är framförallt en sak som driver mig till vansinne. Jag vet inte hur det började eller varför det händer just mig. Ni vet hur det brukar vara ibland, att en låt fastnar i huvudet och man kommer på sig själv att nynna på den. Det går bara inte att släppa det. Lyckligtvis brukar det gå över när man får annat att tänka på. Problemet är att det går inte över. Jag är nu inne på dag 4.

Sången i fråga är denna. Jag borde inte få den i huvudet för jag har inte hört den sången på länge. Men något i mitt undermedvetna gick igång när jag passerade fruktvagnen i måndags. Nu hör jag den som ett fruktansvärt mantra. Jag tror att om Gud hade skickat denna sång till egyptierna som en av de tio plågorna, så hade nog faraon skickat iväg Moses och de andra hebreérna från Egypten redan efter den andra eller kanske tredje farsoten.

Jag ser fruktvagnen på jobbet på morgonen, jag ser den till lunch och även när jag går hem. Nästan alltid finns där bananer. När jag lyckats bli av med vansinnet, så börjar det igen när jag ser frukten. Jag kan tänka mig att det är så en seriemördare börjar sin bana.

------------------------------------------------------------------------

När jag skrev ovanstående kollade jag på Wikipedia om det stog nåt om bananer i pyjamas. Det gjorde det. De roliga var förklaringen "Under de egentliga avsnitten är det istället människor iklädda speciella kostymer som spelar bananerna B1 och B2..." No shit. Jag har alltid trott att det var dresserade riktiga bananer.

Varför serier? Del 2

Här kommer fortsättningen på det enda allvarliga jag skrivit hittils, "Varför serier?"

Sist pratade jag om serier i allmänhet. Nu tänkte jag fokusera på den typ av serier som min favorit, superhjälteserien. Vad är det som gör att jag läser dem?

1 - Visuellt tillfredställande. Detta kan naturligtvis variera otroligt beroende på tecknare. Men oavsett tecknare så har många superhjältar dräkter med tydliga färger. Vem blir inte glad av lite färg? Att läsa serier med riktigt bra tecknare är som att gå på ett galleri, fast utan sån där konst som ingen förstår. Varje serieruta är som ett konstverk. Se på denna bild t.ex.

2 - Superhjälteserien har mycket gemensamt med sagor och även de epos som var vanliga under antiken. Framförallt ser man hur det realistiska blandas med det fantastiska och hur kampen mllan det goda och det onda har en framträdande roll. Det är något som fascinerat människor sedan man började berätta historier.

3 - En serie tillför mycket mer för mig om det är en del av något större. Visst kan en fristående serie vara underhållande, men det faktum att karaktärerna i min serie har formats av de serietidningar som kommer före, eller att de påverkas av sånt som händer i andra tidningar från samma förlag, gör att de får mer personlighet. Jag vet hur de förhåller sig till andra personer i samma eller andra serier, jag vet hur de förmodligen kommer reagera i situationer och man får en känsla av att man känner dem. Jämför det med din favoritsåpa. Det är precis samma sak som håller dig fast vid den. Superhjälteserier behöver egentligen inte innehålla action hela tiden. Att avsnitt som bara handlar om relationer kan vara intressant och framförallt hjälpa till att definiera karakärerna och göra dem mer levande.

4 - Serier har mycket gemensamt med religion. Jämför Justice League med gudarna i den grekiska mytologin. Eller jämför Superman och Jesus.

Jag vet inte vad jag egentligen vill säga med allt detta förutom att jag finner mycket nöje i mina superhjälteserier och det hjälper mig att hålla mig borta från brott och droger.

Dagens länk: Goblins

Goblins är en bra och vältecknad serie om en grupp goblins (surprise!) som tröttnat på att deras folk konstant blir attackerade av äventyrare på jakt efter XP och loot. De bestämmer sig för att äventyra själva, så de kan gå upp i level och kämpa tillbaks äventyrare.

Serien har allt man kan önska sig - action, humor, drama. Inget naket dock, men man kan inte få allt.

Försök 3 idag

Ok, nu till det jag egentligen ville säga idag. Tredje försöket. Ska det vara så svårt att klämma fram något utan att börja pladdra om annat. Tydligen. Men det jag skulle säga var att det finns en länk som heter comments vid varje inlägg. Jag tror man kan skriva kommentarer om man trycker där, fast jag är inte säker. Jag skulle prova, men jag är livrädd för virus, så jag törs inte. Har vi nån frivillig? Jag lovar att tillägna ett helt inlägg till den kommentaren, så detta är din chans att få mig att skriva om just det som ligger dig varmt om hjärtat.

Patetiskt, eller hur? Det kommer förmodligen sluta med att jag skriver kommentarer till mig själv under pseudonym. Jag är nu officiellt på vägen till att bli en människospillra som diskuterar med mig själv i min egen blog.

Nä, det är jag inte alls.

Illa, illa

Jag läste precis det förra jag skrev. Det var då det slog mig, jag borde skämmas! Bara för att man har en blog och folk (då menar jag den allra lösaste definitionen av folk) kanske läser det jag skriver oavsett innehåll, så betyder inte det att man kan skriva hur meningslösa saker som helst. Herregud, om jag fortsätter med denna orgie i meningslöshet så kan jag snart skriva för Aftonbladet eller nån annan skvallertidning.

Det så kallade Web 2.0 inte bara inbjuder till detta, utan kräver att man ska dela med sig av allt, oavsett om det finns intresse av det eller ej. Man måste bidra och informera. Tanken är väl att internet är så stort och det finns så många som kan läsa det som skrivs, så oavsett hur ointressant något egentligen är, finns det alltid någon som är intresserad. Intresse och kvalitet är relativt. Tänk på det nästa gång ni läser något som är helt urblåst och meningslöst (tex om ni fortsätter läsa denna blog). Det finns folk som är intresserade och tycker det är det bästa sedan renässansen.

Jag vet inte vad som hände här... jag tänkte be om ursäkt för mitt meninslösa dravel, men vände sen 180 grader. Konstigt så det kan bli.

Äntligen Måndag

Äntligen måndag. Då har man hela fem dagar på sig att se fram emot nästa helg. Man kan använda alla handens fingrar för att hålla räkning på de kvarvarande dagarna. Senare i veckan måste man börja exludera fingrar och det blir alltid lite jobbigt. Vem ska man välja bort? Tummen? Det är ju taskigt då den ändå är lite utanför och sällan får vara med de andra. Lillfingret är ju så litet o gulligt, så det känns extra elakt. Då är det bara tre fingrar kvar. Problemet är att de alla är mittfingrar och mitt ordningssinne nästan kräver att jag räknar från en sida till den andra.

Alla har vi våra problem. Vissa större än andra.

Mycket att göra...Hinner inte

Idag är det fullt upp. Jag gör en liten fuling och låter bli att skriva nåt. Istället fyller jag på min länklista med en ny webserie. Order of the stick är en mycket rolig fantasyserie. För att få full behållning av de tidiga avsnitten, så underlättar det om man är bekant med rollspelet Dungeons & Dragons. Om inte så är det nog kul ändå. Dessutom blir det ganska snart mycket glesare mellan såna referenser.

Känns slött att skriva inlägg utan innehåll. Känner mig som en riktig bloggare.

Varför serier? Del 1

*Varning...Djup och allvarlig post följer.*

Serietidningar... Alla som känner mig vet att jag gillar sånt. Man kan ju fråga sig varför. Vad är det egentligen som lockar.

Många förknippar serier med något humoristiskt eller som riktade till barn, trots att det mesta som finns i seriefom är för vuxna. Att serier skulle vara för barn är egentligen ganska nytt, relativt sett. Sånt dök inte upp förrän under 1900-talet, trots att serier existerat mycket längre än så.

En sak man måste komma ihåg är att serier är en konstart. Det handlar om sekvensiell konst, där varje separat serieruta är ett eget konstverk i sig. Hur tekniskt avancerad varje serierruta är kan naturligtvis variera, men som i all annan konst, så skiljer sig smak och tycke. (Vad är då konst? Den debatten tänker jag inte ge mig in på.)

En tidigt exemplen på sekvensiell konst är Bayeuxtapeten, från ca 1076. Den berättar om Wilhelm Eröraren och Harald den II av England, som ledde Normanderna i slaget vid Hasting 1066.

Under 1800-talet var sekvensiell konst en erkänd konstart (för vuxna). En av nyckelfigurerna var den schweiziske konstnären Rodolphe Töpffer, som 1845 beskrev arbetet med sina bildberättelser som följer.

"Att konstruera en bildberättelse innebär inte att du måste arbeta som en mästerlig hantverkare och avbilda varje potential som finns i materialet ned till lägsta drägget! Det innebär inte att du bara tillhandahåller karikatyrer med en naturligt frivol penna. Inte heller att dramatisera ett talesätt eller illustrera en vits. Du måste faktiskt skapa en sort pjäs där varje del arrangeras efter en uttänkt plan för att forma en tillfredställande helhet. Du ritar inte bara ett skämt eller en refräng till ett versmått. Du skapar en bok: bra eller dålig, allvarlig eller lättsam, galen eller förnuftig."

Han sammanfattar ganska väl vad som gör en bra serie och som får mig, med många andra, att fastna för denna konstform. En bra serie, precis som en bok eller film, berättar en historia som fångar läsaren/betraktaren och det görs med en kombination av bilder och text som tillsammans bildar en tillfredställande helhet.

Nu har jag skrivit massor....Fortsättning följer...

Dagens Länk - Sluggy Freelance

En ny länk tilllagd i min länklista. Inte bara det, utan en helt ny kategori. Webserier. Sakta men säkert kommer jag fyll på den listan med de serier som jag följer, och mina kära vänner, det är rätt många.


Den nya länken går till Sluggy Freelance, en mycket rolig serie. Se här för den första seriestrippen. Den har hållit på sen augusti 1997, så det finns en del att läsa om man vill se allt. Men det är totalt värt det. Den som framför allt förgyller min dag, är den psykopatiska, stilettviftande kaninen Bun-Bun. Oavsett vad jag skriver kommer det inte på långa vägar låta lika roligt som det är att läsa, så gå dit och sluta läsa här.



Är du kvar?



Seså, stick iväg, här finns inget att se.

Nytt om Syfilis

Det här är ju helt underbart. Tydligen är det Columbus fel att vi har syfilis. "Det har inget att göra med att jag hade oskyddat sex förra helgen...nä, allt är Columbus fel." Riktigt skönt att kunna skylla ifrån sig. Helst på någon som inte kan försvara sig. Det ska jag nog börja med.

"Sen till mötet....nä, det är Aurelies Augustinus fel. För enligt honom är det är nuet som är verkligt och det förflutna är inte verkligt längre. Jag är ju här nu."

"Goddagens konstapeln....kört för fort? Jag skulle tro att vi båda vet som egentligen är den skyldige. Carl Benz. Du kan skicka räkningen till hans ättlingar."

"Inte är det mitt fel att jag hamnade i säng med Bettan. Allt är stenåldersmänninskornas fel. Om inte de under den neolitiska tiden avsiktligt börjat framställa spritdrycker, så hade detta aldrig hänt. Du hör väl vad jag säger...de gjorde det avsiktligt!!"

Spinning

Jaha...idag ska jag på spinning. Något jag gör ganska ofta. Man skulle till och med kunna kalla det för regelbundet.

Vad gör jag egentligen där? Där finns ju i stort sett bara en massa vältränade unga tjejer i tajta toppar och åtsittande tights. Förutom dem finns en hög fulgubbar i min ålder som bara är där för en sak. Till sist jag, som naturligtvis inte hör till någon av ovanstående kategorier. Jag menar, jag har ingen tajt top (även om det har efterfrågats).

Men faktum är att spinning är rätt trevligt. Det är som att vara utomhus, fast med väggar och tak...och sämre luft.

Man kan även se det som en allegori för livet. Ibland så är det så att man trampar och trampar, men kommer ingenstans. Man blir bara trött och svettig. Sen slutar det med att man måste lägga sig ner, och om man inte duschar så luktar man illa.

Om min flickvän skulle läsa detta vill jag bara förtydliga att jag bara hört om hur flickorna har tajta kläder. Jag har knappt sett det för jag har bara ögon för dig.

Dagens länk

Och nu, under den ständigt återkommande rubriken....."Dagens länk"....kommer dagens länk!

Alla ni som troget följer denna sorgliga imitation av en blogg, vet att dagens länk är den post där jag har en länk...idag! "DAGENS LÄNK"!!!!

Inte vilken dag som helst, utan just idag. Inte just vilken länk som helst, utan dagens. "DAGENS LÄNK"!!

Just idag har jag en länk som går till en blogg. Inte vilken blogg som helst, utan en blogg skriven av en mycket kär vän till mig. En gigant bland giganter. En atlet av sällan skådan kaliber. Mannen som gav det håriga bröstet ett ansikte. Personifieringen av djurisk magnetism. Hank the Tank!

Bloggen finns här -> http://henkeintheworld.blogg.se/ <- och kommer även för all framtid finnas i länklistan till höger.

Nu skulle man bara önska att han kunde uppdatera oftare om vad som händer i hans liv i USA. Uppdaterinsfrekvensen liknar något som jag skulle ha gjort...innan denna blogg förstås. Nu har jag bättrat mig och är en mer stabil människa.

Bonus:
Dagens tips - skriv inte i din blogg samtidigt som du andas in limångor.

47 tum

Igår fick vi hem vår nya TV. 47 TUM!! 119 cm!! Det är en stor TV!! Jag kan krypa ihop bakom den och ingen skulle se mig, så stor är den. Man kan lägga den ner och använda den som ett pingisbord.

Mycket nöjd. Än så länge har jag bara sett en asiatisk 5-minuters skräckkortfilm på den, men det var stort o fint. Filmen var nog inget att hurra för, men den den kändes bra för den var stor o skarp.

Förresten, har jag nämnt att den är STOR!!

A new beginning

Såja, nu har jag lugnat ner mig. Bestämde mig för att skriva på svenska. Tror att jag nånstans i bakhuvudet hade lite storhetsvansinne. "Klart att jag ska skriva på engelska. Hur ska annars merparten av världens befolkning kunna läsa om mitt ointressanta liv?" Det gick över.

Jag ska försöka skriva här åtminstone varannan dag i genomsnitt. Men som man säger, är ett löfte verkligen ett löfte om ingen hör det? Det bör gå bättre än den förra bloggen jag började på. Där hann jag skriva ett par inlägg, sen slarvade jag bort lösenordet till bloggen och kunde inte få nåt nytt. Så den dog. Men dess vackra lik pryder fortfarande Internet. Inte helt lätt att hitta dock om man inte klickar här -> http://rigo-blog.blogspot.com/ Det ska förhoppningsvis gå bättre denna gång.

Why?

Do I really need a blog? Do I really think that anyone would care about what I write in my little corner of the Internet? The answer is of course: No!

But still, here I am. I will write for my own pleasure, since I don't expect anyone to actually read my blog.

I predict that my only reader will be myself, in the future. Future I will read this and feel sorry for the old I. "What was I thinking, wasting time writing a blog in crappy English, instead of being outside making snow angels?" Well, future I, f#%k you! I will write and you WILL enjoy it.